Detgoaannalivet

Det gick bra hos barnmorskan igår..blodsockret var som det skulle..tillväxtkurvan ligger lite högt, men inget oroväckande nu när vi vet att det inte beror på blodsockret. Hon sa att det är väldigt "fullt" i magen för att vara i v 35...så endera är det en stor bebis eller så ligger vi nån vecka före i tiden. Vi utgår ifrån att det är det sistnämnda:-). Det är ju så att så mycket tyder på det..egna beräkningar, symtom, magstorlek...och så har barnmorskan nämnt det ett antal gånger...så det skulle inte förvåna mig om det inte alls är så...jag går väl minst tiden ut tänk ja och då blir det låååånga veckor på slutet.

Jag sitter i Järvsö än, vi har sovit här i natt...ska väl snart bege mig till byn igen. Jag må säga att det här livet skiljer sig en hel del mot att jobba heltid som enhetschef med 5 mil enkel resa till jobbet...och jag måste erkänna att jag längtar till jobbet ibland..eller rätt ofta. Dagarna är rätt menlösa och ganska utan några större utmaningar, utöver att bemästra det onda, hitta balansen mellan hur mycket jag kan göra utan att få för ont..och att lyckas med att andas hela dagen, när det känns som att magen krockar med struphuvudet eller nåt. Iof en stor utmaning i sig, men som sagt..annorlunda. Jag längtar nåt grymt nu tills liten är ute, så dagarna kan fyllas med innehåll av värde. Och bara för att jag gillar utmaningar så har jag inte påstått att jag önskar mig en kolikbebis..det är iof en utmaning i sig, men inte riktigt så jag menar :-).

En utmaning i sig blir nu också att köra hem till byn, för igår gjorde det riktigt ont att ta sig till Järvsö. Förstår inte egentligen att det ska göra så mycket ondare att köra bil själv än att sitta bredvid?? åtminstone i min bil är det ju samma typ av stol på båda sidorna liksom..passagerare och chaufför. ..så nä, jag fattar inte. Men man kan inte förstå allt här i världen heller. Jag är ju ändå relativt smart tycker jag. Mycket smartare än syrran iallafall, om det nu säger så mycket.
Hörs!